Väl inne på kyrkogården var det dags att leta efter Julias grav. Eftersom vi inte hade fått någon direkt plats tog det ett stund att hitta.
Det var jobbigt att stå där och se hennes namn på em sten och veta att hon ligger där under jorden men samtidigt skönt att ha varit där och sagt hejdå. Det var nog behövligt. Men jag saknar dig så det är svårt
No comments:
Post a Comment