Jag har bestämt mig. Från måndags ska jag följa ett 12- veckors schema så om 3 månaderna jag kunna springa en mil på 60 minuter. Det kommer bli en tuff utmaning men jag är sjukt taggad!!!

Way out west!

Det var så sjukt kul! Inget peace and Love och jätte mycket mindre artister men det var kul att festivala igen! 

Vad vi såg:

The 2 bears

Franskild

War on drugs

Beck

Kygo

Kindness

Future islands

Sturgill Simpson

Julie ruin

Tove lo

Tyler the creator

Florence and the machine

Angelique kidjo

Emmylou harris rodney crowell

Lauren hill

PET shop boys

Alt-j

Patti Smith

Ellie goulding

Tror det var allt. Kul var det iaf! 

Solan

I fredags gick Solan vidare till andra sidan. Det har varit dagar av sorg och minnesprat. Jag är glad att hon äntligen slipper all smärta i kroppen och att hon äntligen efter alla dessa år kommer få återförenas med sin Kalle.  Men det kommer bli tomt och hon kommer vara saknad av många. 

Jag tycker döden är så obehaglig för den är så absolut. Det jag är mest rädd för gällande döden är att folk i min närhet ska dö. Jag vill inte att dom ska försvinna. Även om jag förstår att ingen kommer leva förevigt så gillar jag inte idén...

Solan, jag kommer sakna dig massor! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Jag är evigt tacksam för din acceptans, din humor och att du alltid var så välkomnande! Du var viktig för många människor och kommer som sagt vara saknad av många. Vila i frid! 

Krogen

Är ute med min.storebror som betalar för allt och min lillebror som är nykter... Min storebror är en guldstjärna men han har lite svårt att låta folk vara. Människor han känner och deras sällskap umgås han gärna med men han kan inte riktigt förstå när det är dags att gå. Nisse verkar ha försvunnit... Eller han har nog dragit till jobbet. Jag vill hem och sova men kommer tyvärr inte hem utan micke. Känns rätt illa att vara så fattig som jag är men så kan det vara.  Snart kommer jag ligga i sängenedon älskade fru och må bra.

sängen

Natt

Jobbar tillfälligt natt under semestrarna. Känns väldigt bra. På lördag börjar Vicky jobba igen så då behöver vi inte oroa oss för hundvakt.
Det blir nog bra det...

Två veckors intensivkurs avklarad och nästa vecka väntar proven. Det får bära eller brista

Brevet till dig

Under min uppväxt fanns det inte många manliga förebilder. Den viktigaste mannen i mitt liv förlorade jag när jag var 11 år gammal. Under mina tonår hade jag inte mycket till övers för män och ansåg helt ärligt att dom inte förtjänade att finnas. Det var inte många med med y kromosom som lyckades ta sig in i mitt liv. Hade helt enkelt inget förtroende för dom. 

Redan tidigt tyckte du att jag var udda. Du förstod inte vad grejen var med att inte äta kött och mina elaka utlägg om män. Såhär i efterhand tror jag att allt jag var och är bara var främmande för dig och du hade svårt i början för något nytt som du inte kände till så väl (ungefär som när du inte gillade fullkornspasta men när vi serverade det så tyckte du att det var jätte gott).

Du lyckades hursomhelst att ta dig in i mitt liv, du blev en av de viktiga. Du blev så oerhört viktig för mig att jag var redo att ge dig en roll som ingen annan förtjänat. En roll som du avsade dig fortare än kvickt. 

Trots detta fortsatte du vara en viktig person. Du var en del av familjen, en stöttepelare, en förälder. En som alltid skulle finnas där oavsett situationen. Trodde jag. 

Ni delade på er. Eller du delade bort dig. Du hade en fin familj som accepterade och bjöd in dig och du valde att lämna den. På det fulaste sättet. Inget hejdå eller nått. Bara sårade personer lämnade du bakom dig. 

Om vi såg varandra på stan skulle du säga hej? Skulle du vända och springa? 

I mitt huvud trodde jag alltid att om ni separerade skulle vi ändå ha en relation för du var viktig i mitt liv, tänkte du någonsin så? 

Minns du att i början var jag extremt testande och att mamma blev lite chockad när jag ändå accepterade dig så fort? Jag tror att jag redan från start insåg att du skulle bli viktig. Men du kände antagligen inte samma sak... 

Jag skriver inte detta för att såra någon. Jag skriver detta eftersom jag inte fick något avslut, eftersom du valde att lägga benen på ryggen och springa, du valde feghet. Jag skriver detta för min egen skull. 

Jag hoppas du blir lycklig i livet vad du tar för dig. Jag hoppas att du sover gott om nätterna trotts vetskapen om att du avslutade allt som en riktig skitstövel. Jag hoppas du känner sig nöjd och glad varje gång du klinkar skeden i kaffekoppen och visslar en trudelutt. Jag hoppas du, dina barn och din exfru får leva ett långt lyckligt dysfunktionellt liv där du fortsätter vara en slav under deras kommandon. Jag hoppas någon tar emot dig med lika öppna armar och samma mängd kärlek som du fick av oss. Jag hoppas du växer upp och slutar såra människor runt om dig. Jag hoppas du mår bra med dina livsval. Adjö.

Så var 2015 här

Nyårsafton firades på följande sätt.
Sov medan vicky jobbade sen tog vi en långis med hundarna och dom fick springa i hagen. Hemma tog vi det lugnt innan middagsbestyren började. Bruschetta till förrätt potatisgratäng sallad och rostbiff till varmrätt och efterrätten va b&j. Kan det bli bättre?
Sen gjorde jag mig klar och stack till jobbet. Kändes ganska taskigt att lämna vicky ensam med nervösa hundar men så fick det bli. Nu sitter jag här kl 3 på morgonen och tar en liten paus i jobbet. Funderar på saker... jag har nu exakt en månad kvar här i Björklinge och sen ska jag vidare till Bälinge där jag kommer stanna.
Jag gillar verkligen att jobba natt och jag gillar platsen jag är på nu... men det blir nog bra :)

Nu ska jag jobba vidare. .. kram och gott nytt år!